Kolikkollen

Kolik betyder ”smärta från buken”. Ordet kolik beskriver alltså inte ett specifikt sjukdomstillstånd, utan är ett samlingsbegrepp för de smärtsymptom hästen uppvisar vid buksmärta, oavsett orsak. Under ett år kommer statistiskt sett ungefär en av tio hästar att drabbas av kolik. Detta gör kolik till ett av de vanligast förekommande sjukdomsproblemen hos häst.

Hästar visar koliksmärta  bland annat genom att titta mot magen, skrapa med frambenen, lyfta ett bakben mot buken, lägga sig och resa sig upprepade gånger eller genom att rulla. Ibland kan hästen även sträcka ut sig i urineringsposition, vilket kan misstolkas som svårigheter att urinera. Koliksmärtor kan bli så svåra att hästen får svårt att stå och gå, och kan även leda till att den kastar sig våldsamt och okontrollerat. Grad av smärtuttryck varierar inte bara med hur allvarligt koliktillståndet är utan även med ras och individ. Kallblod och islandshästar är generellt mer stoiska till sin karaktär och visar därför mindre uttalade koliksymptom jämfört med många andra hästar. 

Den process som utlöser koliksymptom är oftast men inte alltid lokaliserad till mag-tarmkanalen. I mer ovanliga fall kan koliksmärtan utlösas från andra organ i bukhålan som livmoder, lever, njurar och urinvägar. Det händer även att så vitt skilda sjukdomar som transportsjuka (lungsäcksinflammation), hjärtsvikt och fång misstolkas som kolik. Denna artikel behandlar koliksmärta som utlöses från mag-tarmkanalen, det vi vanligtvis refererar till med termen kolik.

Varför är kolik vanligt just hos häst?

Hästen har ett mycket komplext mag-tarmsystem. Redan inbyggt i anatomin finns flera egenheter – eller konstruktionsmissar – som ökar risken för koliktillstånd. Exempelvis har hästar en mycket stor grovtarmsslynga som ligger helt löst i buken, och tarmkröset som den 25 meter långa tunntarmen hänger i är ovanligt långt. Båda dessa egenheter gör att hästen har ökad risk för olika former av tarmfellägen och tarmvred. Vid ett ställe i grovtarmen ska träcken ta sig från en tarmslynga med större diameter till en tarmslynga med betydligt trängre diameter, samtidigt som träcken ska förflyttas rakt uppåt mot gravitationskraften. Det följer naturligt att denna del av grovtarmen, flexura pelvina, är en vanlig lokalisation för förstoppning.  

I hästens grovtarm finns en känslig bakterieflora som har till uppgift att jäsa stråfodret. Om feljäsning uppstår, till exempel till följd av tvära foderbyten, mindre hygieniskt foder eller till följd av antibiotikabehandling, kan ökad gasproduktion, gaskolik och diarréer uppstå.

Den moderna hästhållningen skiljer sig enormt från de ursprungsförhållanden som hästens tarmsystem är adapterat till. Detta innebär ytterligare påfrestningar på mag-tarmkanalen. Istället för upp till sexton timmars ättid per dygn vilket uppmätts hos frigående hästar (2) ges färre och större fodergivor, ofta med lågt vatteninnehåll. För att tillgodose energibehov för hård träning och tävling ges en stor del av näringsintaget som energitätt kraftfoder. Till detta kommer uppstallning på box under stora delar av dygnet och ibland även ett högt parasittryck.

Vad utlöser smärtan?

Koliksmärta uppstår om tarmen av någon anledning blir utspänd, till exempel vid gasbildning (gaskolik) eller förstoppning. Smärta kan också utlösas av att tarmen drar ihop sig onormalt mycket (krampkolik/spastisk kolik). I allvarligare fall kan smärtan orsakas av att tarmens blodförsörjning blivit avsnörd, som exempelvis vid tarmvred eller vid vissa tarmfellägen som exempelvis pungbråck. 

Det är vanligt att en specifik diagnos inte kan ställas vid ett kolikanfall, särskilt om det går över med enbart medicinsk behandling. En gaskolik eller krampkolik kan till exempel ha släppt redan innan ankomst till veterinären, och en förstoppning kan ligga utom räckhåll för vad som går att nå för veterinären vid undersökning av bukhålan via ändtarmen. 

Hur behandlas kolik? 

Majoriteten av alla kolikfall kan lösas med medicinsk behandling. Detta innebär en – för det aktuella fallet anpassad – kombination av smärtlindring, kramplösande behandling, laxering, intravenös vätsketerapi (dropp) och skrittmotion. Vid mycket lätta kolikfall kan enbart skrittmotion göra att koliken släpper.

Om tarmens blodförsörjning är påverkad blir tillståndet däremot snabbt livshotande och hästen överlever inte utan operation. Ett okomplicerat koliktillstånd kan ibland också utvecklas till ett allvarligare tillstånd, till exempel om ett förstoppat eller gasfyllt grovtarmsparti skiftar läge bukhålan. Det dynamiska förloppet gör att det är mycket viktigt att fortsätta övervaka kolikpatienten, för att snabbt fånga upp tecken på försämringar och varningssignaler för att en buköppning är nödvändig. 

Hur undersöks en kolikhäst vid Universitetsdjursjukhuset? Hur vet man om hästen behöver buköppnas? 

När kolikhästen kommer in till kliniken genomgår den en rad undersökningar. Syftet med dessa är att få en bild av hur allvarligt koliktillståndet är. Vilken typ av intensivvård behöver inledas för att stabilisera hästen? Behöver hästen buköppnas direkt eller går det att prova med medicinsk behandling först? 

Frågan om buköppning är nödvändig eller inte är det viktigaste veterinären har att ta ställning till vid utvärdering av en kolikhäst. En häst med tarmvred överlever inte utan kirurgi, medan en buköppning är en onödig och kostsam belastning för en häst med ett medicinskt behandlingsbart tillstånd. Behöver hästen buköppnas ska detta dessutom ske så tidigt som möjligt, eftersom prognosen försämras ju längre tiden går. Smärtlindring kan dölja en del av varningssignalerna som normalt skulle lett till buköppning. Det är därför viktigt att veterinären som tar emot hästen får veta hur mycket smärtlindring hästen fått innan ankomst. 

Direkt vid ankomst gör veterinären en bedömning av hästens allmäntillstånd, smärtsymptom, tarmljud och hur påverkad blodcirkulationen är. Har hästen kraftigt förhöjd puls, missfärgade slemhinnor eller en kraftigt uppblåst och tyst buk måste ett allvarligt tillstånd misstänkas. En kanyl sätts i en halsven, och behandling med smärtlindring och dropp kan påbörjas. Därefter görs en rad mer specifika undersökningar. 

Via ändtarmen nås ungefär 40-50 procent av bukhålan för undersökning. Undersökningen görs för att fånga upp eventuella varningstecken som utspända tunntarmar eller tarm i felaktig position. Ibland kan man direkt vid rektalundersökningen ställa en specifik diagnos, som till exempel vid vissa typer av förstoppning eller vid upphänging av grovtarm på mjält-njurligamentet. 

Vid stopp i tunntarmen backar tarmvätska upp i magsäcken. Hästar saknar förmåga att kräkas, och vid stopp i tunntarmen blir magsäcken därför successivt överfylld och utspänd. Detta är smärtsamt och kan i värsta fall leda till magsäcksruptur, varvid hästens liv inte går att rädda. För att utesluta onormal magsäcksöverfyllnad, vilket också är ett varningstecken för att kirurgi behövs, läggs alltid en sond ner via näsan till magsäcken. Som en bonus kan sonden också användas för att ge hästen laxering och vätska i tillämpliga fall. 

Ibland behövs mer information. För att veta mer om tarmarnas cirkulation är påverkad eller inte kan veterinären bedöma utseendet av och mjölksyravärdet i den vätska som normalt finns i buken utanför tarmarna. Provtagningen görs i mittlinjen under magen på hästen med en speciell trubbig kanyl. En riktad ultraljudsundersökning kan göras för att bedöma tunntarmarnas tillstånd, och akutblodprover kan bidra med information kring hur allvarligt påverkad hästen är av sitt koliktillstånd.

Efter att ha gjort alla aktuella undersökningar lägger veterinären samman pusslet och bestämmer hur fallet hanteras. Tror man att hästen har goda chanser att klara sig med enbart medicinsk behandling? Behöver hästen opereras direkt? Eller befinner sig hästen i gränslandet, där utvecklingen kommer att avgöra vilken behandling hästen behöver?

Koliktillstånd kan snabbt försämras. En häst där man beslutat påbörja medicinsk behandling måste därför övervakas noggrant och följas timme för timme, och beslutet att avvakta kirurgi omprövas kontinuerligt. 

Hur ser konvalescensen ut efter en buköppning? Hur ser statistiken ut – är det ”värt” att buköppna? Kan hästen någonsin starta igen? 

Överlevnadsfrekvensen från buköppning till hemgång ligger totalt sett på ungefär 80 procent.(3). Beroende på vilken typ av kolik hästen opererats för kan prognosen variera. Om en stor del av tunntarmen varit allvarligt skadad och behövt avlägsnas är prognosen generellt något sämre,  om hästen haft ett grovtarmsfelläge där tarmen varit i fint skick vid operationen är prognosen generellt ännu bättre.  

Efter operationen stannar hästen på djursjukhuset i fem till sju dagar för eftervård. Det är viktigt att buksåret inte belastas för tidigt efter operationen, eftersom det då finns risk för bukbråck. De första veckorna efter hemgång ska hästen därför stå på boxvila och promeneras för hand i skritt.  Därefter sker en mycket successiv introduktion av hagvistelse och lätt träning under två månaders tid. Tre månader efter operationen har operationssåret under magen nått full hållfasthet och kan belastas för fullt utan risk för bråckbildning. Den totala tiden från operation till normal träning kan återupptas ligger alltså på cirka tre månader, vilket som jämförelse är hälften av vad som rekommenderas vid många senskador. 

Kan hästen någonsin starta igen efter en buköppning? 

Det finns inga vetenskapliga studier där man specifikt undersökt travhästar efter buköppning. Det finns däremot en del forskning som undersökt hur en buköppning påverkar återgång till löp och löpprestation hos galoppörer. I en amerikansk studie från 2014 (4) följdes galoppörer över tid, för att se hur många som återgick till en tävlingskarriär efter en buköppning. I studien framkom ingen skillnad mellan de opererade hästarna och kontrollgruppen. Ett halvår efter buköppningen gick 69 procent av de buköppnade fullbloden tävlingslöp, jämfört med 73 procent av hästarna i kontrollgruppen efter samma tidsperiod. Hästarna som buköppnats hade lika lång tävlingskarriär som kontrollhästarna.  I en annan amerikansk studie (5) återgick totalt 76 procent av galopphästarna till löp efter en buköppning. De hästar som buköppnats sprang in lika mycket pengar som de icke-opererade hästarna i en kontrollgrupp.

Rent statistiskt sett är chanserna till återgång till full löpträning och tävling alltså goda. En framgångsrik behandling av kolik förutsätter dock att hästen snabbt får rätt behandling. Var därför uppmärksam på eventuella koliksymptom, och ring hellre veterinären en gång för mycket än en gång för lite.  

Vad gör jag om hästen visar tecken på kolik? 

• Gör en bedömning – hur kraftiga är koliksymptomen? Är hästen kraftigt smärtpåverkad bör veterinär kontaktas direkt. 
• Inför veterinärkontakt kan du om det är möjligt ur säkerhetsperspektiv kontrollera följande på hästen: 
• Vilken puls har hästen? Är vilopulsen kraftigt förhöjd (>60 slag/minut) är det ett varningstecken. Normalt ligger vilopulsen på 28-40 slag/minut.
• Hur ser tandköttet (munslemhinnan) ut? Är slemhinnan missfärgad, till exempel blåaktig, mörkröd eller vit? Jämför med boxgrannen.
• Är det tyst i buken? Ser buken ovanligt utspänd ut?
• Om hästen är en hingst – är pungen förstorad? 
• För att lindra smärtan kan hästen skrittmotioneras. Om smärtan inte går över med 20-30 minuters promenad, ring veterinär för bedömning.