Gotlandsrussen på Lojsta Hed

Ingvar Andersson är tillsynsman för hästarna på Lojsta hed och har arbetat här 10 år. Det är en frisk liten ras som utvecklats ganska lite genom åren, säger han. Genom att hästarna levde fritt var det bara de starkaste som överlevde och på så visa har naturen alltid valt att avla fram föl från de starkaste individerna. Idag går cirka 50 ston och 35 fölungar på heden som omfattas av totalt 650 hektar mark. Nuförtiden är hagarna inhängande och uppdelade i vår- sommar-höst och vinterhagar. Ingvar Andersson är fullgång med höstbruket men ger sig tid att berätta mer om den svenska lantrasen.
– Vi är kommitté på fyra personer som väljer hingstar som ska få släppas till stona på våren. Den fria betäckningen ger väldigt bra resultat och det blir få fellägen. Stona är också väldigt fertila och kan få uppåt 20 föl under en livstid. Det här är en hästhållning jag kan rekommendera inom andra raser, säger han.

Många bönder höll russ på gården för olika körsysslor. Det var en populär ras, många exporterades till Belgien och England för användning som dragare i kolgruvorna, i Tyskland däremot som dragare för mjölkkärror. Idag besöker många turister Lojsta hed för att se den lilla användbara ponnyn i sin rätt miljö. 

– Inte bara hästmänniskor och barnfamiljer besöker heden, många kommer från andra länder. Man kan tro att hästarna blir skygga att gå på så stora ytor men faktum är att de gärna kommer och hälsar. Ibland är det lite väl många turister, säger Ingvar.

Ingvar kommer de närmaste dagarna ta över hästarna från hösthagen till vinterhagen och den 25 oktober börjar det utfodras med grovfoder, det går åt cirka 300 kilo om dagen och de utfodras varannan dag. På Lojsta hed finns inga ligghallar som normalt behövs enligt lag, men allt är i sin ordning. 

–Vi har dispens från jordbruksverket gällande ligghallar, tack vare att vi har en veterinär som kontrollerar hästarnas välmående. Det tycker jag har fungerar bra.

Utförseln av russ medverkade till den kraftiga minskningen. Sålunda såldes cirka 2 000 russ under 1870-talet och på 1880-talet vissa år 100-200 stycken. Gotlänningarna började bli rädda att russen skulle följa ölandshästens öde och helt försvinna. Hushållningssällskapet började år 1876 ta med russ på sina årliga sommarmöten och länsveterinären E Schoug bildade en förening för att rädda russen. Föreningen upphörde dock innan den hunnit börja verka. Flera stuterier bildades i början på 1900-talet med uppgift att bevara det utdöende russet. Enligt uppgift torde det vid sekelskiftet ha funnits endast cirka 150 utegångshästar, huvudsakligen gående på Lojsta hed. Stuteriverksamheten visade sig inte vara någon lysande affär utan de fick träda i likvidation. 

–Idag äger flera uppfödare stona på Lojsta hed och tillsammans med Hushållningssällskapet har vi en förening. När det är dags för avvänjning av föl eller verkning kommer ägarna och hjälper till. Fölen säljs på den gemensamma hemsidan. I år har det inte varit svårt att sälja fölen, i fjol var det värre, men det på grund av torkan, säger Ingvar Andersson.

1922 upphörde aveln helt och de kvarvarande russen, sju ston och några unghästar skänktes till sällskapet med villkor att de i fortsättningen höll en stam av russ. Hushållningssällskapet flyttade de som gåva mottagna russen till Lojsta hed och har sedan dess hållit en stam på Lojsta hed. År 1910 bildade kvarvarande russuppfödare på södra Gotland, Gotlands Russavelsförening. Föreningens medlemmar hade sina hästar betande på Lojsta hed, där de gick fritt över stora skogsmarkerna. Arbetet i ovan nämnda russavelsförening blev emellertid inte särskilt livaktigt och 1921 fanns endast ett fåtal russuppfödare kvar, huvudsakligen från Lojsta, Linde och Gerum socknar. Deras kvarvarande russ och de till Hushållningssällskapet skänkta russen utgör grunden för den stam av gotlandsruss som alltjämt går på Lojsta hed idag.