AVEL - Stoets mjölkproduktion 

Stoets juver består vanligtvis av fyra stycken mjölkkörtlar, två par, men annat antal kan förekomma. De är separerade från varandra och har sitt eget utsöndringssystem. Hos de flesta däggdjur mynnar varje körtel i sin egen spene, men hos ston mynnar båda körtlarna på samma sida mittlinjen i en och samma spene. Mjölken bildas i alveoler av specialiserade hudceller, s.k. sekretoriska celler, från näringsämnen som tas upp via blodet. Näringsämnena i blodet kommer till största delen från fodret som djuret äter. Typ av foder, variation av mängd foder samt hur mycket hästen dricker påverkar mjölkmängd och mjölkens sammansättning. 

Mjölken utsöndras från alveolerna genom kanaler till mjölkcisternen (juverhålan). Mjölkcisternen har förbindelse med spencisternen som i sin tur mynnar i spenkanalen. I änden på varje spene finns en sfinktermuskel som håller kanalen stängd och förhindrar läckage, men mjölk kan enkelt sugas ut när fölungen diar eller genom handmjölkning. I huden på spenen finns sensoriska nerver som reagerar på beröring när fölungen diar. 

När mjölk börjar produceras bildas först råmjölk som är ett slags förstadie till den vanliga mjölken. Fölungen måste få i sig denna under dess första levnadstimmar för att förse den med skydd mot olika mikroorganismer tills det att dess eget immunsystem är utvecklat. Råmjölken innehåller mer protein, fett och aminosyror än mjölk samt även olika essentiella aminosyror. Den har en något laxerande effekt som hjälper till att föra ut mekoniumet från fölungens tarmar. Bland proteinerna är immunoglobuliner, antikroppar, en mycket viktig beståndsdel i råmjölken. När väl mjölkproduktionen, laktationen, kommit igång kommer den pågå så länge som juvret töms regelbundet genom digivning eller mjölkning. De sensoriska nerverna i spenen skickar impulser till hypotalamus och hypofysen att fortsätta producera hormon som håller igång mjölkproduktionen. Ett ökat tryck i juvret om det inte töms i kombination med avsaknad av nervstimulans gör att mjölkproduktionen avstannar. En undersökning på holländska halvblod visade att fölungarna diade ca 100 ggr per dygn eller ca 4 ggr per timme under den första levnadsveckan. Detta minskade successivt till att de diade ca 35 ggr per dygn under den 10:e levnadsveckan.

Mjölkproduktionen hos stoet är olika stor beroende på behovet hos fölungen, som i sin tur beror på dennes storlek. Därför ökar produktionen i takt med att fölet växer till ca 3 månader post partum. Därefter minskar fölungens behov av näring från stoet då intaget av fast föda ökar. Vanligtvis varar mjölkproduktionen nästan ett år. Stoets mjölkproduktion sinar några veckor innan hon ska föda sitt nästa föl (figur 1). Många uppfödare väljer dock att avvänja sina föl vid ca 6 månaders ålder. Då har mjölkproduktionen sjunkit till under nivån omedelbart post partum och fölungen får övervägande del av sin näring från grovfoder och kraftfoder.